Den 20e oktober, natten mellan måndag och tisdag ca kl.3.15 vaknade jag av att jag hade väldigt ont i magen. Kunde liksom inte ligga still. Det var inte hela tiden men nästan. Tänkte att hmm, kanske är nu det börjar.
Gick upp och gick lite, då blev smärtan lite mer lätthanterlig. Men det ökade rätt fort så vid halv 5 väckte jag Oskar och sa att det kändes som att det var nåt på g.
Han tyckte jag skulle ringa bb så det gjorde jag. Eftersom jag var förstföderska och bara haft värkar i ca 1,5 timme så sa hon att jag skulle ta panodil och duscha lite.
Gjorde det och la mig sen med en varm vetekudde i soffan.

Vid 6-halv 7 började det bli riktigt riktigt ont när värkarna kom, kändes som jag ville börja gråta.
Så då ringde jag igen och då sa hon att vi fick komma in och kolla om vi ville.
Vi bestämde för att åka och det avtog lite i bilen. Så vi ställde oss på stora parkeringen och gick bort, visst gjorde det ont men det var fortfarande hanterbart. Så vi var rätt övertygade om att dom skulle skicka hem oss igen.

Kom upp till avdelningen och fick komma in i ett rum. Fick kissa i en mugg och märkte att jag börjat blöda lite. Det var bra sa barnmorskan, för det kan betyda att det börjat. Så hon kände efter, mycket riktigt. Jag var öppen 8-9 cm! Hon blev chockad att jag klarat mig igenom det så långt hemma som förstföderska, och att det hade gått så fort.
Efter bara ytterligare en timme var jag fullt öppen, hade börjat få använda lustgas och jag somnade nästan mellan varje värk. Dom blev värre och värre och det började trycka väldigt neråt.

Barnmorskan kände efter och märkte att huvudet låg fel. Dom ska ju ha näsan ner mot mammans rygg, men denna lilla bebis låg med ena örat neråt. Det blir tydligen då mycket svårare att få ut så jag fick sitta upp och lägga mig på sidan om vartannat. INTE kul kan jag säga.

Hade krystvärkar väldigt länge p.g.a hur bebis låg. Men kl 14.02 så kom hon ut!!
Fick upp henne på min mage, gud vilken känsla. Går inte att beskriva.
Trodde ju det skulle vara en riktig tjockis därinne. Men 3630 vägde hon och 52 cm lång.
Mörkt lockigt hår och givetvis världens sötaste ;)
Hon "snorklade" väldigt mycket i näsan när hon kom ut och fortsatte med det, så vi fick ligga på spec.bb 3 dygn. Men sen har det bara blivit bättre och bättre.

Det där med namn är svårt och vi har inte bestämt oss än.
Dagarna är hon världens lugnaste och mysigaste bebis på, men sen kl 00 ca varje dag så händer det nåt haha. Då vill hon verkligen inte sova! Typ varje natt så får jag vara vaken och amma henne typ konstant till 3-4. Sen om jag har tur får vi sova nån timme innan det är dags att vakna igen. Så 2 timmar brukar jag sova varje natt.
Men jag känner på mig att det blir bättre snart :)

Idag ska vi gå ner och hälsa på på jobbet, hade tänkt vara där 1. Sen får vi se vad hon har tänkt haha. Går inte riktigt att planera :)




Nykläckt liten skrutta



Hos pappa :)




Sover hos mamma :)



Idag, ska hälsa på mammas kollegor