Vad fasen...vi har sån jäkla otur!!
Vi hade en katt som hette Tuffs, han var så himla fin. Silverpäls och personlig. Vi fick honom av min syster, för dom hade han en katt som kom till dom när den skulle få ungar.
Vi bestämde oss för att även ta hem hans syster som vi döpte till Isa för att dom skulle ha sällskap av varann. Dom lekte, myste och även bråkade med varann.

Sen så blev Tuffs påkörd och dog direkt. Isa var lessen ett tag, men sen blev hon ännu mysigare än innan.
Och hon har bara blivit mysigare och mysigare, väldigt försynt och inte mycket hyss.
Tyvärr har jag ägnat henne lite för lite tid sen Millie kom. Men hon har varit mer en Oskarkatt sen dess så han har pysslat om henne.
Så i fredags släppte jag ut henne, för första gången på länge så tänkte jag på hur fin hon är. Sen dess har hon inte kommit in och vi har kollat massor efter henne.

För en halvtimme sen så gick Oskar en sväng för att kolla efter henne, jag hade redan varit ute. Så hittade han henne vid sidan av stora vägen. Påkörd.
Usch jag har inte känt mig så fäst vid henne. Men jag kan säga att nu när hon väl försvann så känns det skitjobbigt. Gråtit som en tok.

Känner mig så hemsk att jag tyckt att hon varit jobbig och till o med ibland önskat att vi inte skaffat henne. (dom gånger hon klöser på sängen så Millie vaknar när jag precis fått henne att somna t.ex.)
Usch nu vill jag bara höra henne klösa var som helst.

Nej...jag får skriva mer imorrn eller nåt. Godnatt.

Och godnatt lilla Isa.